När man håller på med isfiske krävs lite annan utrustning än vid havsfiske och liknande. Vid ismete är det oftast abborre, gädda eller gös man är ute efter och det bete som används är oftast mört. Det går dock också att ismeta öring samt flera andra arter. De allra flesta som ismetar använder speciella ismetspön som är kortare än vanliga metspön. Dessa har ofta en nappindikator. Denna indikator består ofta av en slags fjädervippa med olika bjällror på. När man ismetar kan man antingen använda en haspelrulle eller en multirulle och vilket man väljer är individuellt.

När man ismetar går det ut på att fisken som nappar ska lösa ut nappindikatorn eller fjädervippan. Detta sker när fisken hugger på betet och fisken ska efter detta kunna ta en del lina utan att stöta på motstånd. Efter detta går den som fiskar fram till sitt hål och börjar göra mothugg samt dra in den lösa linan.

När man ismetar är det bra att ha en stor borr. För stora fiskar kan en borr med en diameter på nästan 200 millimeter behövas. Det är viktigt att tänka på att man har en bitsäker tafs om gädda finns i det vatten man fiskar i. Man måste också se till att linan lossnar från vippan lätt om man väljer att fiska gös då denna art är mycket känslig för motstånd när den hugger.

Om man inte vill äta fisken man fångar, eller om den ska återutsättas måste man se till att ha en avkrokningsmatta, bra tång eller liknande nära till hands så att fisken snabbt kan befrias från sina krokar och släppas tillbaka ner i vattnet igen. Om det är flera minusgrader ute när man fiskar, och om det samtidigt blåser bör man inte ta upp fisk som ska släppas tillbaka över huvud taget. Detta eftersom fiskens hud och ögon snabbt och lätt tar skada av kylan. Det är också viktigt att man ständigt har kontroll på sina spön. Om en fisk hinner svälja krokarna helt på grund av att man är för långt borta från spöna är risken mycket stora att man inte kommer att kunna sätta tillbaka fisken i vattnet igen. Det finns alltså en hel del att tänka över innan man börjar isfiska.